2
FYCCKEN
S/M 2y

| V GG
Fd
JUBILEUMSSKRIFT

1900-1975
FÖRORD
Alfta Gymnastik- & Idrottsförening är 75 år den 10 november
1975. Med anledning av detta har vi efter bästa förmåga
gjort en sammanfattning och påbyggnad från tidigare samlade
noteringar. Det är föreningens och dess medlemmars arbete
och utveckling vi försökt föreviga.
Om något våra medlemmar anser vara värdefullt, men som ej
kommit med, har det ej varit vår mening att medvetet ute-
lämna detta.
Källa till denna skrifts innehåll har utgjorts av tidigare
jubileumshäften, protokoll, årsberättelser och statistik
samt även minnesgoda föreningsmedlemmar.
Till samtliga, som därtill medverkat, uttalar vi vårt varma
tack.
Alfta i November 1975.
Alfta Gymnastik- & Idrottsförening
Lennart Kiltorp Enar Eriksson
Ordförande Sekreterare
1
ALLMÄNT
75-åringen Alfta Gymnastik- & Idrottsförening är till åldern den 3:e av Hälsing-
lands idrottssammanslutningar. Idrotten har således mycket gamla anor i Alfta.
Hur det hela började? Föreningens tillkomst och utveckling, dess betydelse för
traktens innevånare i allmänhet och ungdomen i synnerhet. Med denna kavalkad -
som absolut inte gör anspråk på att vara fullständig - vill vi försöka analysera
detta och påminna om viktigare händelser.
Kr Ni intresserad av en "utflykt med AGIF genom 75 år" så håll till godo med
följande:
Bland ungdomen i Alfta spirade alltså intresset
för idrott och friluftsliv redan vid sekelskiftet.
Vid den tidpunkten var man dock ute på landsbygden
lite skeptiskt inställd till detta med sport. Tok
och fåneri, bättre passande snobbiga stadsbor,
ansåg många. Tydligen kände sig heller ingen av
ortens egna söner kapabla att ställa sig i spet-
sen för ett så vidlyftigt företag som bildandet
av en idrottsförening innebar på den tiden.
Initiativtagare till föreningens bildande blev
från Ockelbo inflyttade gymastikdirektören
Jan Carl Brummer. Den 10 november år 1900 kallade
nämligen denne Brummer till en sammankomst på
dåvarande Gästgivargården i syfte att bilda en rosen 1e BRUMMER a La
gymnastikförening. Planer på att bedriva allmän 1500-1903. Död 1908
idrott fanns också.
Någon rusning åstadkom inte uppmaningen som hörsammats endast av dessa sju herrar:
J Engman, K Ekstedt, FA Carlsson, J Boman, OF Isberg, J Ägren och JC Brummer. Den
diskussionen som denna lilla församling förde, utmynnade i ett beslut att bilda
Alfta Gymnastikförening. Med tiden utvidgades föreningens verksamhet vilket fick
till följd att nuvarande namet antogs. Till föreningens förste ordförande utsågs
Jan Carl Brummer, sekreterare blev John Ågren. Materialanskaffningen var förstås
ett problem, troligen av ekonomisk natur. Innan första sammanträdet avslutades
hade emellertid den nystartade klubben begåvats med lite starthjälp. Sista
paragraften i det protokoll som fördes den gången lyder nämligen: "Ordf Brummer
utlofvade att till föreningen skänka 24 st stafvar lämpliga för stafgymnastik.
Herr Engman utlofvade att skänka en sparkboll. Härefter förklarade ordförande
sammanträdet afslutat. Och beslöts att nästa sammankomst skulle hållas å
föreningens blifvande lokal i Born den 17 nov kl 8,30 em."

2
j Y JG
' E än: :
| v
F a -—
JOHN ÅGREN J; R. HEDLUND
Sekreterare 1900. kassör 1901—1903, ordförande Materieförvalare 1900-1901
1904 — 1908 samt hedersledamot. Dåd 1950
Inomhusgymnastiken kom till en början att dominera föreningens verksamhet. Innan
man fick tillgång till en lämplig lokal i skolan vid kyrkan måste den dock be-
drivas i rätt blygsam skala.
Den 4 maj 1901 kan anses som en märkesdag. Föreningen anordnade då sitt första
offentliga uppträdande. En trupp om 12 man höll gymnastikuppvisning inför en
fullsatt lokal. Vinterns gymnastikkvällar ägnades under sommartid åt "övningar
i bollspel" d v s fotboll. Xven i det sammanhanget var det naturligtvis brist
på duglig arena för ändamålet. De s k Långsvalarna hos Engmans som förhyrts fick
duga som fotbollsplan.
Vintertid bedrevs också både skridsko- och skidsport. På en av granar omgärdad
bana vid Kyrktjärn anordnades sålunda dans för de som idkade skridskoåkning. En
händelse som då allmänt satte sinnena i rörelse fick följande indignerade skild-
ring i årsrapporten: "Någon dag sedan skridskobanan iordningställts för "isgala"
hade mot densamma begåtts ett attentat, obekant av illvilja eller okynne, i form
av utströende av säcktals med sand över det av granar inhägnade området." En
kombination av skidlöpning, sparkstöttingsåkning och gång utgjorde den första
egentliga vintertävlingen. På ett mycket tidigt stadium kom dock fotbollen att
framstå som huvudgrenen på föreningens program. Planfrågan var fortfarande brän-
nande och fotbollsutövarna förde länge en ambulerande tillvaro mellan olika
platser.
1914 skönjdes dock en lösning på problemet när området vid nuvarande idrotts-
platsen Forsparken inköptes av föreningen. Uppförandet av dansbanan som skulle
finansiera verksamheten vidtog även samma år och kunde invigas redan den 1 juni.
3
Den varje åt återkommande höstfesten, en föregångare till dagens stormässa var
bästa kassapjäsen, som alltid gav ett ansenligt och efterlängtat tillskott i
kassan. Därmed blev föreningens ekonomiska situation också stabilare.
1921 utvidgades fotbollsplanen till 100 x 50 meter, vilka mått då krävdes för
att få arrangera "viktigare matcher". För den skull ansågs dock inte idrotts-
platsen fylla kraven på en tidsenlig sådan. Den allmänna idrotten utövades nu
mera allvarligt också på våra breddgrader, men ansågs inte få något fäste inom
föreningen på grund av bristfälliga träningsmöjligheter. I 1927 års verksamhets-
berättelse uttrycker man också missnöje över denna belägenhet. Där finner man
bl a följande: " -- Det vore på tiden att föreningen började tänka på denna sak.
Föreningen har förut tvenne gånger, år 1915 och 1916, hos Sveriges Central-
förening för idrottens främjande sökt anslag för idrottsplatsen. Dessa ansök-
ningar ha dock ej lämat något resultat, men stora utsikter finnes, att ännu
en ansökan, rätt skött, skall leda till resultat." Kven nu blev emellertid be-
slutet negativt och inte förrän 1933 kunde drömmen om Forsparkens utbyggnad
förverkligas.
I nämnda årsberättelse heter det: "Större delen av de upplånade medlen (7.500,-)
har nedlagts i anläggandet av en tidsenligt idrottsplats med kast-, hopp- och
löparbanor, som nu står i det närmaste färdig att tagas i bruk. Vi få på samma
gång uttala vårt offentliga tack till de medlemmar, som hjälpt oss med anskaff-
ningen av dessa pengar. Den totala kostnaden för idrottsanläggningen har belöpt
sig till över 13.000,- kronor varav 6.500,- kronor erhållits som landstings-
bidrag för lindrande av arbetslösheten inom socknen."
| :
, É '
&
JOHN BOMAN R. P. PERSSON
Kossår 1904-1930, bedersdamot Ordförande 1900-1912 och 1921-1931 samt
hederskdamot. Död 1946
4
När idrottsplatsen i samband med föreningens 35-årsjubileum invigdes av Riks-

idrottsförbundets representant kapten Gunnar Grubb den 30 juni 1935 utbrast denne

också helt spontant i sitt invigningstal: "Vi stå här på en av de vackraste och

vackrast belägna idrottsplatser som finnes”. Konkurrensen parkägare emellan hård-

nade också på 30-talet, varför endast attraktioner av yppersta klass dugde att

bjuda den alltmer fordrande publiken på. Genom att hänga med i utvecklingen

klarade sig dock AGIF hyggligt i konkurrensen. En ny stor dansbana uppfördes i

samband med idrottsplatsens färdigställande. En ingående uppsnyggning och plane-

ring av parkområdet med bl a stenmur längs älvstranden vidtogs också. Största

delen åstadkoms helt genom frivilligt arbete. Föreningens strävan att snarast

få sin idrottsanläggning i någorlunda ändamålsenligt skick resulterade trots

detta i att man måste ikläda sig stora skulder. Trots allt kunde ytterligare

förbättringar och kompletteringar göras de närmaste åren.

1939 anlades tennisbanan vid fotbollsplanens västra sida.

1940 fick idrottsutövarna tillgång till nya större och bekvämare omklädnadsrum

med bastu.

1941 stod entrén till parken i tur att få en mer tilltalande fasad.

1944 uppfördes friluftsscenen.

Orivandet av idrottsverksamheten, förbättringarna som gjordes på idrottsanlägg-

ningen, och kunde utföras ända in på 60-talet, finanserades i stort sett genom

det goda kassatillskott Stormässan årligen brukade utgöra.

I modern tid har sålunda läktare tillbyggts vid fotbollsplanen 1956. När ishockeyn

1947 togs upp på programmet förhyrdes ett område vid järnvägsstationen för bedri-

vande av denna gren. 1960 iordningställdes dock genom Alfta kommuns försorg ett

område vid Forsparken så att även den sporten kunde flytta "hem" till Alfta-

idrottens högborg. Den nu befintliga omklädningspaviljongen med klubblokal upp-

fördes 1965, även nu med kommunen som huvudansvarig, men med benäget frivilligt

bistånd från AGIF-medlemmars sida.

1972 är Mfta GIF ej längre ägare till CEC

sin genom mycket idogt frivilligt arbete |

framskapade idrottsplats. Enligt kontrakt | ||

och avtal av den 30 november 1971 över- Poli0j

gick hela Forsparksområdet med idrotts- Måttet

plats, nöjesanläggning och inventarier U

den 1 april 1972 i Alfta kommuns ägo. ,
5
1973. På gamla ishockeybanans plats vid Forsparken stod nu distriktets första
ishall klar att tagas i bruk. AGIF blev därmed första hälsingeklubb som kunde
utöva denna sport i inomhusmiljö. Därmed har det verk våra aktade förkämpar
under primitiva förhållanden lade grunden till en novemberdag är 1900, gått
in i ännu en ny epok.
Afta GIF,s 75-åriga historia är alltså rik på minnen. I det idrottsliga ut-
bytet med andra klubbar har fullt förståeligt med- och motgångar växlat genom
åren. Ingen förening befinner sig ju ständigt på toppen. Vid en återblick på
vad som presterats inom de olika grenarna framgår dock att man i samtliga
någon period intagit positioner som gjort AGIF,s namn aktat i konkurrensen.

« FOTBOLL
Föreningen kan räknas till pionjärerna bland distriktets fotbollsutövande
klubbar. Det var också under mycket primitiva förhållanden det hela började.
"Titta dom sparkar ju med huvudet", var t ex uttryck som de i långbyxor och
kepsar utrustade spelarna fick höra när de i seklets början någon gång för-
sökte sig på konststycket att nicka bollen. Det först kända resultatet
daterar sig från 1903. Matchen utkämpades mellan två "hemmalag", Alfta GIF -
IFK Alfta (också kallat Örnen) resultat 0 - 2. Utbytet med främmande lag in-
leddes kommande år. Mot Bollnäs blev det rejält med smörj, 2 - 8. AGIF,s
stiftare JC Brummer som ju kom från Ockelbo ordnade sedan pokalmatcher mot
gästrikeklubben, varvid följande resultat uppnåddes: 1904 0 - 0, 1905 3-0,
1906 0-2, 1909 2-5.
Under 1910 blev det allt livligare på fotbollsfronten. Drivande krafter var
eldsjälarna Karl Modig och John Boman, som propagerade intensivt för sportens
utveckling.
1915 blev ett märkesår för läderkulssportens utövare som nu kunde ta Forsparkens
gräsmatta i besittning. Idrottsplatsens tillkomst var i första hand ett verk av
herrar Hjalmar Olsson, John Boman och "Per Ers" Edvard Jonsson, vilka tillsam-
mans med "Ruta" Per Persson uppoffrade sig mycket för alftafotbollen. Ar 1915
har ännu en viktig sak att berätta. Voxnadalens fotbollsklubb, sammansatt av
spelar från Alfta-Edsbyn, bildades. Laget kom med i seriesystemet och utkämpade
även DM-matcher. Klubben var verksam fram till 1917, så segern i Södra Hälsing-
lands Fotbollsserie hemfördes. Strands IF från Hudiksvall som vann norra serien
blev tyvärr för svåra i finalen och segrade med 3 - 1 på Forsparken.
I andra möten blev det dock bättre utdelning, Bollnäs fick t ex på moppe med
7 - 1 i en Långnäs-match det året. Huvudfigurerna och stommen i Alftalaget ut-
gjordes då tidvis av "semestrande" studenter. Av den anledningen kan Alfta

6
också stoltsera med att ha haft amiral Strömbäck i sina led. Vidare kan av den
generationen nämnas fruktade centern John Agren, en kämpe som ägnade Alfta GIF
stora tjänster även i övrigt.
1922. Första riktiga storfrämmandet på Forsparken, allsvenska Djurgårdens IF
uppvisningsspelade och tryckte dit hemmalaget med 5 - 0. Triangelturneringen
Alfta-Edsbyn-Bollnäs lockade stora åskådarskaror till Forsparken 1924. Särskilt
imponerad var man då av Alftas center Torsten Askeroth, åren 1922 - 1928 Hälsing-
lands mest fruktade på posten. Alfta stod som segrare i 1924 års turnering efter
följande resultat: Alfta-Edsbyn 5 - 4, Bollnäs-Alfta I - 1, Edsbyn-Alfta 2 - 4,
Alfta-Bollnäs I - 1.
1928 var det något dystrare tider. Laget kämpade i botten av Hälsingeserien.
Sista matchen mot Edsbyn blev avgörande för vilket av lagen som skulle få lämna
båten. Giffarna klarade sig med oavgjort, Byn måste vinna. Edsbyn ledde i paus
med 3 - 0, men Alfta kunde efter en formidabel spurt ordna en bejublad 4 - 3-
triumf och därmed nytt kontrakt.
Drygt tio år senare, närmare bestämt 1939, började framgångarna komma. Efter
finalseger med 7.- 0 över Strömsbruk på Forsparken stod Alfta som serievinnare
och tog för första gången steget upp i nationella seriesystemet, div 3 Sydöstra
Uppsvenskan. Nya intressanta lag kom därmed att gästa Forsparken. Fotbolls-
intresset i bygden steg nu åtskilliga grader. Alfta fann sig också väl tillrätta
i det förnämare sällskapet. Flera sensationella segrar inkasserades under debut-
året i den högre serien. Första offret blev Sundsvall som besegrades med 1 - O
på Forsparken hösten 1939.
v i
LÖ le aa 9 3 3
fa AR RAR VR
Fra SVR fd
I Rn RE
SÅ +
är SSR 3
UPPSVENSKA SERIEVINNARNA 1944—1945
ärende fö 9, H Jiomnon, lögl J. jonmon 1, Calloyr, C. Lundborg, 1. Miran, 3, Lärn, I Koieb; I Mandénr
I Lansen, lay Koämtionde ir. v. G Östberg, N. Norling. G Nordkvisn L Jonsson, E Noding
7
1941. Alfta för första och hittills enda gången i DM-final. Starka div 2-laget
Ljusne AIK trimferade med hela 8 - 1 på Forsparken.
1943. Forsparken gästades av allsvenska IF Elfsborg från Boräs som hade all möda
i världen att greja en 2 - 1-seger efter fantomspel av Göte Nordqvist i Alfta-
målet.
1944. Fotbollsfeber i Alfta efter lyckad seriestart. Giffarna svek heller inte
sina många anhängare som med spänt intresse följde fortsättningen.
1945. Klart för renodlad seriefinal uppe i Strömsbruk på våren. Alfta klarade
biffen efter strålande spel, segern skrevs till 3 - 1. Inge Nordén avgjorde med
två mål. Den mest lysande epoken i Alftas fotbollshistoria hade därmed nått sin
kulmen. AGIF var nämligen klart för kval till div 2 Norra. Kvalmotståndare var
Långshyttans AIK, som fick inleda med hemmamatch, och där segrade med 1 - 0.
Inför 1200 personer på Forsparken tog Alfta revanch med 2 - 1 i returmötet.
Därmed måste en tredje match tillgripas. Den gick på Strömvallen i Gävle. Tyvärr
fick Mfta bita i gräset. Långshyttan vann på nytt med I - D.
Det ärorikaste laget under föreningens bj
minst 72-åriga fotbollsutövande: Göte inn
Nordqvist, Nils Norling, Lars Jonsson, ma NS
Gunnar Östberg, Lars Mårtens, Erik - Å
Norling, Jonas Jonsson, Henry Callmyr, Ez JG
Clyde Lundberg, Ivar Quick, Sigvard OSS Henry
Larsson och Inge Nordén. reg RN
Sedan ett lag varit så nära att uppnå ett hägrande mål men missat, brukar i
regel en reaktion komma. AGIF var i det fallet inget undantag. En viss tillbaka-
gång började snart märkas.
1947. Edsbyn återfanns nu för första gången på länge i samma serie som Alfta.
Voxnadalsderbyna i div 3 Södra Nordsvenskan mellan grannklubbarna drog mu stora
äskådarmassor till arenorna. Nytt publikrekord för fotboll på Forsparken och i
Voxnadalen med 1613 betalande noterades i det årets höstfinal Alfta-Edsbyn
(resultat I - 1).
1959. Seriefinal mot Edsbyn på Forsparken. Byn triumferade med hela 7 - 1. Stor
publiktillslutning som finanserade nästan hela säsongens verksamhet noterades
också nu.

8
1964. Sektionen anser i sin årsrapport att det är den dystraste som lämnats i
AGIF,s fotbollshistoria. Laget fick ta steget ner i hälsingeserien, efter att
i 25 år ha tillhört nationella seriesystemet. Därefter började motigheterna på
allvar. Träningsintresset var minimalt, spelarna började fly det sjunkande
skeppet o s v. Jubileumsåret 1970 blev också ännu dystrare. Botten nåddes i och
med att laget förpassades ännu längre ner på serieskalan. En mycket olycklig
säsong resulterade i degradering till hälsingeserien klass 2. 1974. Äntligen.
Giffarna åter i hälsingeserien efter att ha hemfört första seriesegern på 29 år.
Alfta GIF har genom åren fostrat många fina fotbollsspelare som även represen-
terat landskapslaget vid ett flertal tillfällen. Av dessa minns man särskilt
snabbe högerflyern Sven Persson som tillsammans med eminente speluppläggaren
Henry Callmyr svarade för många uppmärksammade insatser för Alfta och Hälsing-
land under slutet av fyrtio- och början på femtiotalet. Gunnar Ustberg, Inge
Nordén, Nils Norling och smidige greppsäkre målvakten Göte Nordqvist anlitades
också i landskapslaget av den generationen, liksom Olle Algotsson årtiondet
senare.
I början av 60-talet kom så Sten Åkerlind, Yngve Alfredsson, Roger Baggström
och något senare Mats Olsson och Per Arne Boberg, vilka samtliga lämnade Alfta
i början av sin karriär och gjort sina namn mest aktade i andra klubbar.
1975 såg också ut att bli ett dystert jubileumsår för fotbollen. När bara två
omgångar återstod parkerade Alfta fortfarande på nedflyttningsplats i serien.
Grabbarna tog sig emellertid samman och grejade nytt kontrakt efter bra spel
som ledde till segrar i de avgörande drabbningarna.
Lå
r «> >
4 > & 3 3 . AV
oc a
el UNNA |
$ ä sF
RM ai j på 4 I
9
RE Ry RN
| FEAR AR - ha
dor Me
10
SKIDOR
Skidlöpning har funnits på Alfta GIF,s program alltifrån början. De allra
tidigaste protokollen upptaga anteckningar om beslut att bedriva skidsport.
Den först kända formen av tävlan i sammanhanget måste betraktas som originell.
Den bestod i en kraftmätning mellan skidlöpare, sparkstöttingsåkare och gångare.
Starten skedde vid Ovanåkers station, målet var förlagt till Lomtjärn, på vars
is det samtidigt hölls en uppskattad fest. Två tävlande av varje kategori
ställde upp i detta unika evanemang som ägde rum den 24 februari 1901 och nog
får antagas ha varit premiär för skidlöpning i Alfta. Resultatet blev hedrande
för de båda deltagande skidlöparna. I denna AGIF,s första tävling uppnåddes
nämligen följande placeringar och tider: 1. J Hedlund (skidor) 1 tim 2 min.
2. KJ Söderberg (skidor) I tim 3 min. 3. J Norell (sparkstötting) I tim 4 min
30 sek. 4. E Carlsson (sparkstötting) I tim 6 min. 5. 0 Olsson (gång) 1 tim
9 min. 6. JC Brummer (gång) 1 tim 20 min. Därefter är det bristfälligt vad
anbelangar resultat från tävlingar i rullorna. Anteckningarna berör mer det
organisatoriska. Av protokollen framgår att en skidavdelning bildades den
5 mars 1902. För att belysa att även dåtida ansvariga inom föreningsstyrelsen
hade svårigheter att brottas med kan nämnas att "revision av skidavdelningens
räkenskaper ej kunnat verkställas på grund av att kassamannen avvikit från
orten medtagande både kassa och räkenskaper". Allt enligt protokoll av den
30 december 1903.
1904 tävlades det på olika sträckor från 2,5 till 30 km. Resultatlistor som
kunna berätta om utgången saknas. Nils Asberg vann klart 30 km-loppet enligt
vad en minnesgod gammal entusiast berättat. Nils Veglin från Norrby blev tvåa.
Därefter följde några "utsocknes" som vår sagesman ej lagt på minnet. 3-mils-
starten ägde rum vid Voxna station, varifrån man följde vägar och sjöar till
Kyrktjärn i Alfta där målet var beläget.
Några roliga episoder erinrar sig den minnesgode också från en tävling i Bollnäs
GIF,s regi. Två Alftaåkare "Stafs" Olof Edling och Jonas Larsson, kallad "Smärten"
deltog i loppet som startade i Arbrå med mål vid kyrkvallarna i Alfta. "Smärten"
som var känd för att inte göra sig någon större brådska stannade i Sörgalven
för att dricka kaffe. Med tanke härpå får 4:e placeringen anses hedersam. När
man enligt den tidens sed rusade till för att lossa skidorna på de tävlande
efter hand som de kom i mål visade det sig att "Stafs-Olle" som blev 2:a i loppet,
spikat fast näverskorna på sina skidor.

"n
Ett protokoll av den 10 mars 1907 vittnar om svalt intresse för skidåkning.
Där heter det bl a: "Föreningen beslöt att AGIF skall utträda ur Gävleborgs
Läns Skidförbund, och att de medaljer som förbundet tillställt föreningen
att delas ut inom AGIF skall återsändas."
Drabbningarna mellan Alfta och Edsbyn gällande ett vandringspris att erövras
visst antal gånger var 20-talets stora begivenhet. Efter åtskilligt vandrande
mellan de båda föreningarna stannade "kannan" till slut hos Edsbyn. Hårda
bataljer levererade dock Bror Brickman, bröderna Blomkvist, Ivar Björklund,
Hilmer Isberg, Melker Sool m fl innan striden var avgjord.
Efter ett rätt långt uppehåll gav sig Bror Brickman tävlandet i våld igen på
30-talet. Brickmans stronga insatser gjorde att intresset för gamet åter vak-
nade inom föreningen, och fler ungdomar kastade sig med i leken. Av de nya
förmågorna imponerade Sven Svensson stort och framstod såsmåningom som Alftas
störste genom tiderna inom gebitet. Hans meritförteckning upptar bl a tre
första placeringar i DM, 7:a på 30 km och 10:a på 15 km blev facit av Svenssons
SM-deltagande i Sundsvall 1940. 17:e placeringen i Holmenkollen samma år får
också anses hedrande i det förnäma sällskapet.
>Å 5 rn + 4

R - ND 2 ME

re g Fig: vr YR

27 Ål '

S . b. |
5 é
, +
N
fm 2
BROR BRICKMAN
framgångsrik oldbay på skutor | orientersag och SVEN SVENSSON
ot Mrdddrs si är skont son klanen
Bror Brickman skar sina största lagrar under oldboysåldern. I denna klass var
1:a placeringen i regel vikt för honom vid alla större tävlingar i Hälsingland
åren 1930 - 1935. Många gånger uppnådde han tider som skulle gett framskjutna
placeringar i högre klasser. Vid SM i Falun 1935 segrade Brickman på såväl
30 som 50 km. På 5-milen räckte f ö tiden till en 6:e plats i hela tävlingen.
12
I Brickmans och Svenssons kölvatten följde många bra äkare-varför Alfta hävdade
sig fint i lagsammanhang de närmaste åren och lade beslag på många DM-titlar
av vilka några återges här:
1939, 30 km i Bollnäs (Sven Svensson, Erik Svensson, Knut Björklund), 15 km i
Kilafors (Sven Svensson, Erik Svensson, Helmer Hansson), 1941, 30 km i Alfta
(Sven Svensson, Olle Wiklund, Hans Hansson), 50 km i Ljusne (Sven Svensson,
Hans Hansson, 011e Wiklund). Den sistnämnde identisk med vasaloppskämpen Olle
Wiklund från Bergvik som detta år förstärkte Alfta och gjorde AGIF,s namn aktat
även genom sin förnäma andra placering i Vasaloppet.
Skidbudkavle blev också på ropet i Alfta under 30-talet, som var föreningens
bästa skidår. Här uppnåddes en del nämnvärda framgångar även i SM-sammanhang.
1938 i Arbrå, 5:e lagpris (Algot Usth, Knut Björklund, Sven Svensson), 1945
i Grangärde, 6:e lagpris (Knut Björklund, Erland Veglin, Karl Blom).
Därefter har det varit tunnsåddare med Giffarnas framgångar i skidspåren.
1959 blev det i skidbudkavle en 2:a placering i BM genom trion Enar Hedberg,
Lennart Lindkvist, Evert Svedberg. Endast 13 sekunder skiljde till segrande
Rehns BK.
60-talets största framgångar nådde kavletrion Enar Hedberg, Stig Danielsson,
Göran Junevik. Dessa svarade f ö också för fina individuella prestationer i
skidorientering. 4:e placeringen i SM-budkavle 1966 deras största merit. Stig
Danielsson medverkade samma år i landslaget i skidorientering mot Finland. I
samband med landskampen skickades Göran Junevik på Giffarnas egen bekostnad
med till Finland. I konkurrens med svenska och finska eliten åkte han in på
en uppmärksammad 5:e plats.

fR IIS

= ee
| Få (|
2 ps
” a (Re 4
FA 4 p Viba?
ENAR Se LENNART
HEDBERG DANIELSSON ALFREDSSON
13
1968. Dubbelt Alfta i topp i DM-budkavle. Seniorernas mästerskap hemfördes av:
Enar Hedberg, Lennart Alfredsson, Stig Danielsson. Juniorernas färger fördes
av denna trio: Sören Voxlin, Lasse Engström, Erik Broman.
1971. Alfta Orienteringsallians, Alfta GIF,nybildade Alfta SOK och USA IF
stod som arrangör för SM och RM i skidorientering. Med i arrangörssammanhang
garvade och minutiöst förberedande USA-chefen Martin Ustberg som tävlingsledare
klarade alliansen sitt premiärevenemang på ett sätt som vänn alla deltagares
gillande. På det aktiva planet var det stiltje inom AGIF. Skidsportens utövare
ägnade specialklubben Alfta SOK sina tjänster.
1974. En skidsektion bildades på nytt inom Alfta GIF, samtidigt som återinträde
i Svenska Skidförbundet söktes. Hopp finns alltså om att skidsporten åter är på
väg att växa sig stark inom Giffarnas led.

FRIIDROTT
1904 anses som den fria idrottens födelseår i Alfta. På inbjudan av AGIF,s
stiftare JC Brummer kördes då i samband med fotboll en serie tävlingar mot
Ockelbo. Hastighetslöpning 100 m, höjdsprång över ribba, spjut och längdsprång
var benämningen på grenarna det tävlades i den gången. Lundberg, Alfta, segrade
på 100 m och blev tvåa i höjd.
Aret därpå var det Ockelbos tur att besöka Alfta. Samma tävlingsprogram
kördes. Lundberg vann nu längdhoppet med 4,97 m och kom tvåa i höjd på 1,40 m.
1906 gästade Alfta åter Ockelbo. På tävlingsprogrammet hade nu tillkommit löp-
ning 2400 m med vattenhinder. Segern här gick till Per Persson, Långhed, senare
mer känd under namnet "Ruta-Per". Alfta första DM-tecken i fri idrott, eller
"allmänna" som sporten benämndes ända fram till 1945, tog "Ruta-Per" hem vid
terrängtävlingen i Mohed 1907.
1914. Klubbmatch i terräng mot Edsbyn i samband med fotbollsplanens invigning.
Bror Brickman, Alfta, avgick med segern. Därefter började dock svårigheterna
torna upp sig. Inte förrän in på 30-talet kom denna idrottsgren i ropet igen.
Arsberättelsen 1928 vittnar också om dödläget, vilket belyses av följande:
"Frågan är således: kan och skall föreningen göra något för den allmänna
idrotten."

14
1932 hölls de första klubbmästerskapen. Bland deltagarna återfanns t ex: Helge
Sund, Birger Blomkvist, Helmer Hedlund, Algot Usth, Gunnar Eriksson och Bror
Brickman. Sund vann 100 m på 12,4 sek. Blomkvist hoppade 1,52 i höjd.
1936 arrangerades junior-DM av Alfta. Erik Blombergs sedermera lysande karriär
inleddes här med seger på 5000 m. Sin första DM-titel i terräng tog Blomberg
när han året därpå debuterade i detta sammanhang. 1938 blev Blombergs defini-
tiva genombrottsår. Av hans många förnäma insatser under året kan noteras: 6:a
på SM-terrängen i Ustersund, seger på 10000 m i DM, 3:a på samma distans i SM,
3:a i ett konkurrenskraftigt lopp över samma sträcka i Oslo samt 2:a i triangeln
Hälsingland-Jämtland/Härjedalen-Medelpad efter Gunder Hägg, på ny rekordtid för
distriktet. Meriterande seger i anrika Sleipners terräng klass 2. Detta bidrog
säkert till att 500 personer bevittnade DM-terrängen som arrangerades av Alfta.
Klubbens första lag-DM erövrades också under säsongen genom Helge Sund, Helmer
Hedlund, Gunnar Svärdhagen, Hjälmar Lönngren på 4 x 100 m i Järvsö.
1941. Fred Eriksson debuterade för AGIF med
att bli 6:a i SM-terrängen samt 4:a på 10000 m i ö Ga
i SM, för att året därpå lägga beslag på ro SM & 5
3 DM-titlar och åter bli 4:a på 10000 m i SM. - 2 2
Uvergick sedan till Arbrå. Evigt unge
Bror Brickman blev mästare på 25000 m i DM.
1943. Föreningens arrangemang av SM-terrängen = staFertLacEet PÅ 4.10) I JÄRVSÖ
på 7000 m, den stora händelsen, som blev en RN kar tf
stor publikframgång. 1963 betalande står a
fortfarande som publikrekord för Forsparken
i idrottssammanhang.
1944. Axel Eriksson som tidigare noterat fina framgångar i terräng blev nu
DM-mästare för juniorer i terräng på både 1500 och 3000 m samt 2:a i juniorernas
SM-terräng i Södertälje.
1947. En del tidigare Giffare tävlade för Viksjöfors som i den vevan fått sin
idrottsplats klar. Ett är senare enades de båda klubbarna om en sammanslagning.
Friidrottsklubben Viksjöfors-Alfta, kallad VAIK, bildades och skördade fram-
gångar i stadslöpningar och terräng. Axel Eriksson hävdade sig fortfarande fint.
Blev Norrlandsmästare i hinder och 11:a i SM-terrängen. Toppade distriktets
årsbästastatistik i fem grenar.

15
1949. Uppåtgående trend igen. Tillsammans med Axel Eriksson bildade Olle
Davidsson, Tore Rignell och Sven Olsson ett starkt stafettlag. Vid SM-tävlingarna
satte denna kvartett distriktsrekord på såväl 4 x 800 som 4 x 1500 m.
1950. Fria idrotten på topp. Firade stora triumfer samtidigt som föreningen 50-
årsjubilerade. En bedrift som gav genklang långt utanför distriktets gränser
och måste hänföras till kategorin verkligt ärorika i klubbens historia var
segern i Dagens Nyheters stadslopp klass 3. För den prestationen stod följande
mannar: Axel Eriksson, Sven Olsson, Olle Davidsson, Sven Johansson, Bertil Jern-
berg och Tore Rignell. 70 poäng erövrades i DM, vilket gjorde att klubben stod
i särklass inom distriktet. Av de 10 lagpris som stod på spel i DM-sammanhang
erövrade AGIF sju. I terräng, stadslopp och längre stafetter gick man segrande
fram i samtliga starter. Axel Eriksson satte nytt hälsingerekord på 3000 m
hinder. Sven Johanssons 2:a placering på 1500 m hiner vid junior-SM i Lidköping
en annan uppmärksammad merit.
Alfta GIF kom under 50-talet att ytterligare befästa sin ställning som distrik-
tets ledande löparklubb.
1952. Som förste hälsing sedan 1945 underskred Tore Rignell 4-minutersgränsen
på 1500 m. Rignells mest uppmärksammade prestation var dock 4:e placeringen på
800 m vid SM-tävlingarna på Stockholms stadion. Fem DM-titlar individuellt och
4:a i lag samt dubbelseger i triangeln var hans övriga främsta meriter denna
framgångsrika säsong. De närmaste ären toppades hälsingestatistiken i löp-
grenarna av AGIF:arna Olle Davidsson, Evert Lind, Tore Jernberg och Olle Söder-
holm.
4 -.
MM a NM ;
Lä
SEN A
NYSS
FYRA SEGERVANA STAFETTPO JKAR
16
1955, Tord Altbergs tur att gå under EC SN
4 minuter på 1500 m. Inom hopp- och SR 5 /
kastgrenarna där det en längre tid RSA
varit dåligt beställt med intresset, AA 4
klev nu Axel Jonsson fram och hoppade i
direkt in bland hälsingeeliten i
längd och tresteg. Aret därpå blev [A
han för övrigt SM-sexa i trestegs- Ne a
hopp vid Stadiontävlingarna. SÅ 4 (4 FÅ
1957. Tord Altberg slog igenom på Äg Kärr »
allvar. Vid tävlingar i Enköping é ;
noterade han strålande 3,51,8 på [( AN
1500 m, nytt hälsingerekord, vilket ) 4
resulterade i 2:a plats efter norr-
mannen Anderssen. Dagen efter satte )
Altberg nytt distriktsrekord på / ||
engelska milen med 4,11,3 i ett
Stadionlopp och fullbordade med l
ett tredje på 1000 m i Arbrå, där
tiden blev 2,26,3. I samtliga fall
var det storlöparen Ingvar Bengtssons Nr SENS Fe
hälsingerekord som utraderades . Het Hilary,
Naturligtvis får inte den som kom att skörda de allra största lagrarna i fri-
idrott, Ove Berg, glömmas bort i sammanhanget. Visserligen avflyttade Ove rätt
tidigt från Hälsingland och Alfta, men hann ändå med en del uppmärksammade in-
satser som Giffare. Inte minst sista året, 1964, då han vann säväl 100 som 400
och 800 m både i junior- och seniorklassen på DM. Ove Berg satte för övrigt
det året rekord för Hälsingland vad beträffar erövrade DM-tecken under en
säsong, närmare bestämt 11 st.
I denne Berg, som sedan under sin tid i Hofors kom att utvecklas till lands-
lagsterriern på medeldistans, levererade alltså lilla Alfta en förmåga utöver
det vanliga. Sagan Ove Berg innebar också nästan slutet på den gyllene löpar-
epoken och friidrotten överhuvudtaget i Alfta. Grenen finns visserligen fort-
farande kvar på föreningens program. Aktiviteten är emellertid obefintlig,
synd, särskilt med tanke på de fina traditioner AGIF här har att försvara.
Inom friidrottsleden har därför länge efterlysts någon med ambitioner att
blåsa nytt liv i denna tjusiga sport.

17
BANDY
1922 började man leken med det lackröda nystanet på sjöisarna i Alfta om-
givningar. För denna sport, som skulle bli den första och till dags dato enda
i vilken Alfta GIF nått allsvensk upphöjelse, var dock före i portgången verk-
ligt trögt. Många svårigheter tornade upp sig. B1 a var det ett styvt jobb att
få till stånd målburar. Dessa placerades så småningom på Kyrktjärn, som blev
Giffarnas första bandyplan. Där utkämpades sedan under primitiva förhållanden
många hårda och minnesrika drabbningar.
1925 spelades den första riktiga matchen. Alfta besökte då Edsbyn och fick vända
hem med ett svidande 8 - O-nederlag på halsen. Kommande års returmöte i Alfta
slöt också med seger för "Byn". Därefter blev det åter stiltje på bandyfronten
i Alfta en tid. Främsta anledningen härtill var nog det betungande arbetet med
att hålla banan i speldugligt skick genom skottning för hand. Bandyns före-
språkare gav sig dock inte så lätt. Med Edvin Forsmark, Holger Jönsson, Sven Löv
och Erling Boberg som främsta förespråkare togs det nya tag. En del vänskaps-
matcher spelades innan man vann inträde i Bollnäs-serien, där det blev serie-
seger 1930. Edvin Forsmark, Helge Sund och Hugo Persson ansägs som Alfta bästa
spelare av den generationen.
AGIF var nu klart för spel i Hälsingeserien, som blev lagets hemvist till mitten
på 30-talet. Den serien vanns nämligen 1936, och gav Alfta möjligheter att via
kval ta ytterligare ett steg uppåt på serieskalan. I den avgörande matchen om
en div 2-plats som spelades på Forsparken slogs Ljusdal tillbaka med I - 0.
Denna seger ansågs på sina håll som mycket märklig emedan Ljusdal höll sig med
något så fint som tränare. En inte alls vanlig företeelse på den tiden. Inför
div 2-sejouren flyttade Sixten Söderholm till Edsbyn, varför Alfta-målet kom
att vaktas av Erik "Budda" Borg, på den tiden ansedd som Hälsinglands bästa
på posten.
1940 blev bandylagets klang- och jubelsäsong, lagom till föreningens 40-års-
jubileum. Serien inleddes lyckosamt med 5 - 1-seger över Sandvikens IF. I orts-
pressens referat framhölls särskilt Tage Larsson, Arne Boberg, Lasse Jonsson och
Nisse Norling. Också på den tiden brukade Voxnadalsderbyna mellan grannrivalerna
Alfta-Edsbyn utgöra vinterns höjdpunkt. Den här gången emotsågs drabbningen med
extra spänning eftersom utgången av den kom att bli avgörande för var serie-
segern hamnade. Efter 2 - 0-ledning för "Byn" såg det illa ut, men Ivar Quick
både reducerade och kvitterade, varpå även Sten Svensson gjorde två mål, vilket
betydde att seriesegern var i hamn.

18
Så här såg det historiska laget ut som förde Alfta GIF till allsvenskan i
bandy: Erik Borg, Bengt Jonsson, Bernhard Jönsson, Ragnar Norlin, Arne Boberg,
Nils Norling, Ivar Hansson, Tage Larsson, Sten Svensson, Lasse Jonsson och Ivar
Quick.
FAS 1 sg
i
Rn At sr
= ARE EET
- £ FR kat FÖRE SA
2 I tt
KLOKE . JA la -
ETS ö& a bi
| qd 4 |
' AN - »
å IN VA Nv & Y + |
rd NBL « Ld
ALLSVENSKA BANDYLAGET 1940
fikade 6 md. frikern, byte L fonnsan, L tvkal, BR. Nortin, A. Beter &. Honomna, 7, Lomma: 4; Sroosenn
M. Mocing. Koävtisnde fv. v. B. Jössosn, Bo Borgs DB. Jonaonn
Efter allsvenska upphöjelsen kunde Alfta på senvintern samma säsong slå ut
Edsbyn även ur OM, segersiffrorna nu blev 4 - 3. Inför starten i storserien
påföljande år hopade sig emellertid olyckorna över Alfta-bandyn. Till följd
av andra världskriget hade Giffarna nästan hela det lag som vann div 2 ute
i beredskap och gavs ingen möjlighet att hävda sig mot de allsvenska stor-
heterna. Alfta lyckades bara skrapa ihop 1 poäng i det förnäma sällskapet, och
fick alltså direkt ta steget tillbaka ner i tvåan. Efter något ärs spel i div
2 med växlande lycka, lades även bandyn ned en tid.
1946 gjordes ännu ett försök att få Alfta-bandyn på fötter, men konkurrensen
från Edsbyn och Bollnäs, som båda höll till i allsvenskan, var för svår. När
sedan ishockeyn trädde in på arenan var Alfta-bandyns saga all. Några av
Giffarnas bästa spelare, som Sten Svensson, Gunnar Ustberg, Gösta Olsson, Henry
Callmyr och Tage Larsson tog då steget över till Viksjöfors, som just fått land-
bana för bandy på sin nya idrottsplats. Bandyn var dock på sin tid en stor sport
inom Alfta GIF, allsvensk som man kan berömma sig av att ha varit i densamma en
gång.
19
ORIENTERING
Första gången Alfta representerades i en orienteringstävling av format, lär
ha varit när DM arrangerades av AGIF i "Ruta-Per" Perssons regi. Man skrev då
är 1927.
Vid denna tidpunkt var intresset för skogssporten inte överdrivet stort inom
föreningen. Deltagarna från Alfta var därför också handikappade på grund av
bristande kunskaper om utrustning, som t e x att man då i regel använde sig
av en vanlig rund luftkompass m fl primitiva hjälpmedel. Trots detta hävdade
sig AGIF,s representanter från början fint i konkurrensen inom distriktet.
Debutåret i DM blev det en 3:e plats i lag genom Bror Brickman, Birger Blom-
kvist, Axel Hedlund och Holger Jönsson.
1930. Dubbelt Alfta i DM-toppen. Birger Blomkvist blev föreningens första in-
dividuelle mästare i grenen, med Bror Brickman som 2:a. 1932 kan nog betraktas
som det år då skogsluffningen i Alfta slog igenom på allvar. Arne Kvisth ställde
sig då i spetsen för en orienteringssektion och lyckades öka intresset genom att
anordna träningstävlingar och bidraga med teoretiska kunskaper.
z PES 1935 arrangerades DM på nytt av Alfta GIF.
de i 10 Erik Blomberg vann individuellt och tog
NN rd a | & tillsammans med Algot Usth och Sven Svens-
EN b he son även lagsegern. För första gången
K : kvalificerade sig en AGIF:are för del-
j SÅ 4 tagande i SM. Denne var naturligtvis
äre” I bj Algot Östh, som hedrade sig själv och
Na & N föreningen med att bli 19:e man. Kommande
4 SE KÅ ar år ännu större framgångar i DM med fyra
72 Ah 5 AGIF:are bland de tio bästa: 1:a och DM-
- Ta ] AS mästare Algot Usth, 3:a Erik Blomberg,
" N Ne 5:a Sven Svensson, 9:a Einar Berglund.
geo 3 Att Alfta stod i en klass för sig i lag-
VS SG tävlingen behöver väl knappast påpekas.
SR, AN
NR FA Få YV 1937 tog föreningen sin första DM-titel
ke 2 pipe i budkavle genom Algot Usth, Erik Mårtens
BESKA och Erik Blomberg.
sinar 8 förta DM 1996
20
1939 huserade trion Erik Blomberg, Algot Usth och Jonas Jonsson efter behag
i DM beläggande de tre första platserna. Orienterarna har ju alltid varit ett
härdat släkte, som med liv och lust gått in för sin sport. Från detta år kan
nämnas en bravad Algot Usth utförde, som verkligen ger belägg härför. Usth
skulle representera AGIF vid Smedjebackens nationella tävlingar, där har för
övrigt blev 7:a. Fredag morgon startade han från Xlvkarhed på cykel, anlände
till Smedjebacken kl 17.00 efter att ha tillryggalagt en sträcka på 20 mil.
Tog det lugnt på lördag. Söndag: tävling ca 12 kilometer, varpå Usth tog tåget
till Falun, därefter buss till Enviken för övernattning. Måndag morgon grenslade
han åter cykeln och trampade hem till Klvkarhed. Hur många utför i dag den pres-
tation bara resan innebar? Usth kom samma år 7:a även i SM.
1940. Ett jubileumsår som förgylldes
av våra skogsluffares verkligt stronga
insatser. AGIF kunde nu stoltsera med pr
en svensk mästare i sina led. Det var bör
då som Erik Blomberg vid SM-tävlingarna 5
i Karlskoga sensationnelt satte hela TRE
elitkopplet på plats. 6:e man i SM- Y a
prislistan var också en AGIF:are, | 225 b
Algot Usth, som under året dessutom "Ås VV
belönades med den förnäma utmärkelsen Lb pd
skogskarlarnas guldmärke. & på
1942 blev åter ett toppår för Alfta AR j Vaa
orienterare. Den här gången var det ANT AJ
i SM-sammanhang rutinerade och alltid Fd ar
pålitlige Algot Usth som fick en väl- BE SVAN
förtjänt fullträff och lade beslag LA br De
på SM-titeln vid tävlingarna i RIE
Voxna-skogarna. "Professorn" som ERIK BLOMBERG
Usth kom att kallas i orienterings- ler I ch ser SMS ratar
kretsar genomförde förresten alla
sina tävlingar denna säsong med osvik-
lig precision.
Bland hans övriga meriter kan nämnas: 2:a på sin sträcka i SM-budkavlen, lag-
segrare i såväl individuella som budkavle-DM, 1:a i DM och klubbmästare. Detta
verkligt ärofyllda år som gjorde AGIF,s skärmletare riksbekanta, blev det
faktiskt dubbelseger för Giffarna i SM, nya stjärnskottet Sven Thyr kom näm-
ligen 2:a efter "Usthen" i SM-prislistan.

2
Algot östh, Sven Thyr, Erik Svensson och Fred Eriksson bevisade sedan Alftas
suveränitet inom distriktet genom att i individuella DM i nämnd ordning belägga
de fyra första platserna. Bror Brickman vann dessutom DM för oldboys. Föreningens
snabba utveckling inom skogssporten kulminerade alltså i de prestationer som under
40-talets inledning gav genklang vida omkring. Kven om framgångarna i fortsätt-
ningen helt naturligt inte blev av samma format kom i första hand "Professorn"
Usth, Sven Thyr, Erik Blomberg att ännu några år sprida glans över AGIF,s orien-
tering.
1943. Seger i DM-budkavlen genom Blomberg, Thyr, Usth. "Professorn" vann också
Rehns vårorientering, Edsbyns och Malungs nationella. 1944. Sven Thyr hemförde
första Norrlandsmästerskapet till Alfta. Även i natt-DM gick segern till Thyr.
1945. Algot Usth såg till att Giffarna för första gången blev representerade i
orienteringslandslaget. Usth skötte förstås uppdraget med heder och ingick som
medlem i det segrande svenska laget. 1946. Usth hade nu uppnått oldboysåldern.
Trots detta uppnådde han många meriterande placeringar i seniorklassen. Uttogs
även nu i fyrlandskampen som gav en berömvärd 11:e plats i utbyte.
1948. Alfta distanserade storheter som Goterna och Fredrikshof i Hälsingekavlen.
Segrarlaget: Erik Blomberg, Nils Svedberg, Karl Gustafsson, John Engdahl, Gösta
Viklund, Olle Svedberg och Martin Ustberg.
1952. Också nu var triumfen i Hälsingekavlen största bedriften. I konkurrens med
hela mellansvenska och södra norrlands skärmletarelit lämnade man närmaste lag,
Matteus-Pojkarna, Stockholm, 1 timme och 5 minuter efter sig. Giffarnas färger
fördes nu av följande manskap: John Engdahl, Erik Andersson, Karl Gustafsson,
Evert Svedberg, Thure Persson, Gösta Viklund och Martin Ustberg. Fenomenet
Algot Usth hängde med och hävdade sig gott i oldboysklassens konkurrens till
och med slutet på 50-talet. Uvriga från storhetstiden hade gjort sitt och en
generationsväxling var på gång.
Gösta Viklund som 1950 genomförde nästan alla sina starter med att passera mål-
skynket som nummer ett, såg till att AGIF,s stolta traditioner vidmakthölls bäst
de närmaste åren. Viklunds allra främsta merit var 1954 års seger i Bergviks
nationella stortävling Arne Nordkvists Minne. 1955 segrade han i Buvallsträffen
i Klövsjö, nationell tävling med stort deltagarantal, varav många av yppersta
elitklass. 1956 3:a i Rehns BK,s krävande stortävling 2-mila.

22
Orienteringen började nu alltmer vinna terräng på spinnsidan även 1 Alfta.
Sålunda noterade sig Greta Ustberg för seger i damernas DM såväl 1955 som 1956
och spädde på med en tredje DM-titel 1960.
1965 noterade unga flicktrion Eva
Jonsson, Siv Larsson och Britt- Psi: é om
Marie Jonsson nästan idel topp- g å S
resultat och blev året efter 2:a MR AN (
i lilla Hälsingekavlen. på =>
1967 svarade Lennart Alfredsson ND oe dal ee ADD
för en av årtiondets bästa pres- FT
tationer på herrsidan genom att bu 2) kap NI
bli Norrländsk Mästare. N >

| Z
Eva Jonsson, Siv Larsson och & 6 7
Britt-Marie Jonsson, de lovande i ] i [
flickorna som nu kommit upp i y T / she
junioråldern, svarade för bedriften ”
att med över 9 minuter vinna Stor- Mo 3 AR
sjökavlen i konkurrens med betyd- — ÖRitr-MARI Fon53oN EVA Siv LARSSON
ligt namnkunnigare damlag. FORN
1968. Eva Jonsson började nu på all-
var låta tala om sig i större samman-
hang. 2:a placeringen i junior-SM GR
smäller väl allra högst, dessutom MA
blev hon Norrlandsmästare, distrikts- V vd
mäster och klubbmästare. > 9

Es
Maths Östberg vann denna säsong
nästa alla sina tävlingar i pojk- Fin
klassen. SAG
Ny
1970. Sista året Alfta GIF bedrev é Få 4
orientering aktivt, blev det segrar KE 4 Sr,
i OM-budkavlen för såväl seniorer ME
som oldboys och damer. I natt-DM É
vann Karin Delin seniormästerskapet N /é —
och Britt-Marie Jonsson juniorernas | |
dito. Eva Jonsson tog DM-titeln i i sr pr
dagtävlingen. ST
23
Orienterarna drog sig sedan ur AGIF för att ägna andra klubbar sina tjänster.
En orienteringssektion finns visserligen fortfarande kvar inom Alfta GIF, dock
med verksamhet mest förlagd till arrangörsplanet.

1972 arrangerades således "Alskubbet", Norrlands dittills största orienterings-
tävling, med över 1800 anmälda deltagare, i USA IF,s och AGIF,s regi. Främst
genom att på området rutinerade och kunnige USA-chefen Martin Ustberg ställde
sina resurser till förfogande, roddes även denna omfångsrika apparat i hamn

på ett förtjänstfullt sätt.

CYKEL

Med Holger Jönsson som främste pådrivare startades 1930 serietävlingar på cykel
i Alfta GIF,s regi. Någon riktig entusiasm för grenen verkade dock inte finnas
inom Giffarnas led. Cykelsporten blev därför inte långlivad på föreningens
program.

Under ett par säsonger var det emellertid rätt livligt på cykelfronten i Alfta.
Två andra -lagpris i DM hemförde också klubben genom Edvin Näslund, Sigfrid
Persson och Edvin Altberg åren 1933 och 1934. Trion Hubert Nyholm, Gunnar Jonsson
och Olof Persson åkte dessutom in på bronsplats i juniorernas DM år 1933.

Under sin korta karriär på området hann Alfta GIF även med att arrangera ett DM
på cykel, vilket skedde 1934. Samma juniortrio som grejade brons året före, gjorde
om bravaden också på sin egen mammas gata, denna gång på såväl 10 som 100 km.
Detta evenemang innebar också slutet på Alfta-Giffarnas korta cykelhistoria.
24
ISHOCKEY
1947 introducerades denna nya form av issport, för att möjligen axla bandyns
fallna mantel i Alfta. Efter mycket uppoffrande frivilligt arbete hade en komplett
ishockeybana kommit till stånd vid järnvägsstationen. På förvintern 1947 tog Warpens
8-1ag (föregångare till Bollnäs IS) och Alfta banan i besittning för premiärmatch.
Ishockeyns förespråkare inom föreningen ansåg sig direkt få belägg för att man
satsat rätt. Uver 200 personer bevittnade nämligen evenemanget, som mest var ett
prov, för att se hur pucksporten skulle mottagas i Alfta.
Dessa mannar förde AGIF,s färger i föreningens första ishockeymatch: Gunnar Ust-
berg, Enar Lindkvist, Curt Linngård, Sven Persson, Rune Lindkvist, Helge Petters-
son, Åke Good, Gunnar Jonsson, Henry Callmyr och Ture Pettersson. Av dessa hade
bara Enar Lindkvist, Sven Persson och Henry Callmyr tidigare provat på spelet i
fråga. Hemmapojkarna gick ändå till verket med friskt mod. Förlust blev det visser-
ligen, men med så hedersamma siffror som 4 - 5. Bollnäslaget innehöll förresten
också två A-lagsspelare, av vilka 3-målsskytten Nicklas Johansson verksamt bidrog
till deras seger. Alftas målgörare i denna historiska match var Helge Pettersson,
Rune Lindkvist, Sven Persson och Henry Callmyr. I ortspressen betecknades Curt
Linngård, Helge Pettersson, Henry Callmyr och Gunnar Östberg som hemmalagets
bästa förmågor.
Vid banans officiella invigning den 21 december uttryckte Hälsinglands Ishockey-
förbunds ordförande John Erik Blom, Bollnäs, sin glädje över att distriktet be-
gåvats med ytterligare en ishockeyarena. Warpens A-lag som svarade för motståndet
i invigningsmatchen, bereddes sensationellt lika stora svårigheter som sina reser-
ver att komma till tals med de fräcka uppstickarna från Alfta. Det rutinerade div
2-laget måste faktiskt ta fram sina allra bästa takter för att klara hem en 3 - 2-
seger, sedan hemmalaget ett tag i andra perioden haft ledningen med 2 - 0.
AGIF,s första seriematch spelades i div 3 Hälsingeserien mot Warpen B på banan i
Alfta. Hemmalget visade imponerande takter och vann med hela 10 - 0. I femte om-
gången gick nykomlingen Alfta upp till serieledning efter att ha kvaddat Ljusne B
med 8 - 2. Fortsättningen blev dock inte lika lyckosam. Men 4:e placeringen under
debutåret behövde man naturligtvis inte skämmas över.
I DM-turneringen kom Giffarna att framstå som det stora utropstecknet. Efter att ha
inlett med 7 - I mot Marma, svarade Alfta för den verkliga knallsensationen, Warpen
avfärdades med 8 - 6.

25
Lokalpressen poängterade efter denna händelse att Alfta redan fått fram två
puckare av yppersta distriktsklass i Curt Linngård och Henry Callmyr (3-måls-
skytt förresten). Båda kom också att infria förväntningarna, Curt kom f ö att
framstå som en av hälsingehockeyns absolut största, hela 51 gånger anlitades han
i landskapslaget. Alftas stronga insatser gjorde att ishockeyn redan fått ett
rejält grepp om publiken. När det var dags för DM-final mot F 15 kantades Alfta-
rinken av över 400 personer. Tyvärr var inte isen av bästa beskaffenhet, vid
ställningen 4 - 2 till gästerna måste också matchen brytas. Det efterföljande
omspelet vann F 15 med 3 - 0. Föreningens första ishockeysäsong gav dock ett
facit över all förväntan, och naturligtvis mersmak.
Säsongen 1948 - 1949 blev inte lika lyckosam som den första. Anledningarna var
flera, bl a var lagets storheter Curt Linngård och Henry Callmyr borta på grund
av militärtjänst. Laget spelade i div 3 Norra Uppsvenskan, där det blev en 5:e
placering, vilket betydde degradering till Hälsingeserien. Under säsongen spelades
också den första internationella matchen på Alfta-banan. Curt Linngård gästspelade
då i Giffarna som slog finska div 2-laget Arsenal med 4 = 1.
1949 - 1950. Edsbyns allsvenska bandyspelare Herbert Swartzwe och Allan Arvidsson
uppträdde mellan varven i Alftas puckgäng. Laget slutade på 2:a plats i Hälsinge-
serien.
1951 - 1952. Under sin femte säsong kunde AGIF inregistrera sin första serieseger.
Div 4 Hälsinge-Gästrikeserien vanns nämligen, 4 poäng före Norrsundet. Segrarlaget:
Haldo Ustlund, Ake Berth, Curt Linngård, Ture Pettersson, Göte Good, Roland Gustavs-
son, Ragnar Berth, Roland Olsson, Olle Algotsson, Eskil Larsson, Henry Callmyr och
Olle Henriksson.
GRS 7
LT
I &
Va a
ST CJ NN
GAR Sia Sj RS 6.
— NS 5 5 -. La
- RN —
TR ”Pelle Plåtis” Alfta GIFP:s snidare på
di läiredrd ishockeybana och fotbollsplan.
26
1954 - 1955. Den hittills framgångsrikaste säsongen i föreningens unga puckar-
historia, med serieseger i div 3 Ustra Uppsvenska för A-laget, samtidigt som
både junior- och pojklaget blev distriktsmästare. Efter förlust i första div
2-kvalet mot Morgårdshammar med 13 - 1 hjälpte det inte att returmötet vanns
med 5 - 3. Man var beredda på att få stanna i trean. Glädjen blev därför stor
när Ishockeyförbundet meddelade att laget trots allt skulle beredas plats i
den högre serien. Div 2-upphöjelsen grejaties av följande grabbar: Tage Mattsson,
Ture Pettersson, Curt Linngård, Evert Larsson, Sten Åkerlind, Olle Henriksson,
Sigvard Larsson, Henry Callmyr, Ragnar Berth, Allan Persson, Eskil Larsson och
Olle Algotsson.
1955 - 1956 inregistrerades nya fina framgångar. Giffarna kom sensationellt före
etablerade storheter som Strömsbro och Ludvika och nytt div 2-kontrakt var ett
faktum. Klubben kunde för första gången också titulera sig DM-mästare, efter
3 - 3 hemma och en överraskande 2 - 1-triumf borta mot Marma.
1958 - 1959 stod AGIF som värdar för sin första landskapsmatch i ishockey. Hälsing-
land tog då emot Gästrikland i Alfta, där en rekordpublik på 1227 personer mött
upp till evenemanget. Föreningen fick ampla lovord för de perfekt skötta arrange-
mangen.
1959 - 1960 flyttade ishockeyn "hem" till Forsparken.
1960 - 1961. Efter att i sex år ha tillhört div 2 fick nu Alfta respass ur serien.
Intresset var det emellertid inget fel på. Trots bottenplaceringen lockade säsongens
derby mot Warpen hela 1407 åskådare till Forsparken.
1961 - 1962. Vistelsen i den lägre serien blev bara ettårig. Efter en spännande
klappjakt med Ljusne kunde Alfta med knapp marginal hemföra div 3 Hälsingeserien.
En utökning av antalet lag i div 2-serierna gjorde att laget fick ta steget upp
även nu trots att man hamnade sist i sin kvalgrupp.
1962 - 1963. Alfta tackade för förtroendet att få gratisskjuts till tvåan på ett
föredömligt sätt. Giffarna gjorde nämligen sin bästa säsong genom tiderna, vilket
resulterade i en meriterande 2:a plats i det förnäma sällskapet. Särskilt minns
man det årets avslutningsmatch mot obesegrade suveräna serievinnarna Strömsbro på
Forsparken. Den matchen slogs sedan upp med följande stora rubriker i tidningen
Ljusnan: "Sensation av Alfta, Spiken mera landslagsmässig än Perra Härdin." Jätte-
match av Alfta - 6 - 2. Strömsbros målvakt inte obekante Honken Holmkvist över-
glänstes också klart av Alftas nästan alltid omutlige puckmotare Tage Mattsson,
som tillsammans med Tord "Spiken" Norlin blev de allra största matchhjältarna
denna klang och jubeldag för Alfta-hockeyn.

2
1963 - 1964. Märklig förvandling, föregående säsongs strålande takter var som
bortblåsta. Laget fick åter lämna div 2-sällskapet.
1964 - 1965. Ljusare tider igen, toppkonkurrenterna i div 3 distanserades klart.
Som kronan på verket avslutades säsongen med att arvfienden Warpen sattes på plats
i DM-finalerna. Efter 7 - 4-seger borta räckte det med 4 - 4 hemma för att lägga
beslag på mästartiteln.
1965 - 1966. En ny uppsättning DM-tecken bärgades, vilket måste anses som A-lagets
bästa bedrift denna säsong. Finalmotståndare nu var Ljusne som besegrades med
6 - 4 borta och 6 - 3 hemma. Juniorerna blev också distriktsmästare och fick här-
igenom representera Hälsingland i junior-SM om Anton Dup, där giffarna genom att
avfärda Frösö IF med 11 - 1 på Forsparken överlevde första omgången. Mot all-
svenska Vifsta/Ustrand (numera Timrå IK) stötte man emellertid på patrull (11 - 3-
förlust uppe i Sundsvall).
1968 - 1969. En olycklig säsong som resulterade i att div 2-mandatet förlorades
för en tid framåt.
1969 - 1970. Div 3 Hälsingeserien vanns i utklassningsstil utan poängförlust. I
div 2-kvalet blev det dock tvärstopp mot Storvik som efter 5 - 2-seger på Fors-
parken tog steget upp sedan man klarat 5 - 5 i returmötet.
1972 - 1973. En historisk säsong för AGIF,s puckare som under pågående säsong kunde
ta distriktets första - och hittills enda - ishall i besittning. Detta celebrerades
också med att lägga beslag på serieguldet i trean. Den här gången var det Valbo som
genom att vinna båda drabbningarna med 4 - 2 grusade Alftas förhoppning om div 2-
spel.
I samband med att Svenska Ishockeyförbundets ordf Helge Berglund den 10 februari
officiellt invigde Alfta ishall, uppvisningsspelade "Gamla Tre Kronor" mot ett
förstärkt Alfta, som inför en publik på drygt 1500 personer gavs er lektion med
10 - 2. På hösten fick Alfta också stå som värd för en spelomgång av Svenska
Ishockeyförbundets och Sveriges Radios populära arrangemang TV-pucken.

28
4 =
1973 - 1974. Alfta förlorade endast en >/
match i div 3 Ustra B och ståtade där- EA
med som säkra serievinnare. Den här Gr AA
gången genomfördes även kvalet till - &ÅP
tvåan med framgång. Strands IF från 18 (GG
Hudiksvall sattes på plats i båda 2 | S
matcherna, 3 - 2 borta och 4 - 3 Särna Ge
hemma.
Tre Kronor hade förlagt sitt trä-
ningsläger inför VM till Alfta och
spelade i samband därmed en match
mot Hälsingland som bevittnades av
omkring 2000 personer i ishallen.
I hälsingelaget medverkade Alfta- på
spelarna Sven Inge Ehn och Kjell N
Persson. Målvakten Sven Inge Ehn LJ
tilldelades också Hälsinge-
Kurirens utmärkelse "Silverpucken" NN
som distriktets bästa ishockey- va NER
svelare under säsonaen. -
1974 - 1975. Efter fem års bortavaro blev
Ye. återkomsten till tvåan rätt motig.
ha Giffarna som nu placerats i div 2 Norra B
Tv hamnade med sina 3 poäng sist i tabellen.
NAN Genom omläggning av seriesystemet så att
- > de olika serierna nu benäms elitserien,
= FÖRE vi N div 1, div 2 osv får Alfta spela kvar i
ARE tvåan kommande säsong.
lad ERT AN OM resultaten i höstens hittills avverkade
REFERAR träningsmatcher att döma bör AGIF,s puckare
kor gr hg Eee kunna hävda sig bra i den nya div 2-serien.
29
1 G -
4 . . SM Vv 4 : -” ”
FRV TN AN
å ot
We
30
HANDBOLL
1950 bildades inom Alfta GIF en damsektion, vars huvudsakliga uppgift blev att om-
hulda den vid tidpunkten i fråga allt populärare damhandbollen. Distriktets klubbar
saknade då i regel lokaliteter för inomhusspel, varför sporten bedrevs sommartid,
med fotbollsplanerna som matcharenor. När man 1951 gav sig med i Voxnadals-serien,
ställdes Alfta mot konkurrenter som gett sig med i gamet några år tidigare och
alltså var mer rutinerade och bevandrade i spelets finesser. Alftaflickorna över-
raskade trots detta med att direkt blanda sig i toppstriden. Debutåret liksom det
därpå följande slutade nämligen Alfta på 2:a plats i serien.
1955. Alfta och just då mycket starka Viksjöfors etablerade en otroligt jämn och
spännande jakt om seriesegern. Lagen stannade på samma poäng och med lika mål-
skillnad. På grund av färre inspelade mål fick Alfta finna sig i det oblida ödet
att bli förvisade till andra plats också nu.
1956 och 1957 kom dock de verkliga fullträffarna. Alfta svarade för bedriften att
inte förlora en seriematch på två år, vilket naturligtvis resulterade i två över-
lägsna seriesegrar.
1956 bevisade man ytterligare sin suveränitet inom distriktet, genom att lägga be-
slag även på OM-titeln. I finalerna vann Alfta och Hudiksvalls IF respektive
hemmamöten. Tredje och avgörande matchen på neutral plan slöt dock med 3 - 0-seger
för AGIF, som representerades av följande flickor: Sonja Bergkvist, Vera Elversson,
Elly Granmyr, Gun Hall, Rut Jonsson, Margareta Boberg, Marianne Olsson, Ingrid
Eriksson, Anny Persson och Torbritt Rignell.
1958. På grund av att många flickor slutade, och några föredrog att spela i andra
klubbar, följdes framgångarna av att man helt enkelt inte kunde mönstra ett lag
för seriespel, varför verksamheten låg nere.
1959. Start på ny kula med idel nya flickor, som trots att de visade gott gry inte
undgick jumboplatsen i serien. Man kom dock snabbt igen. Bättre än tvåa blev man
emellertid inte de närmaste åren. Hellbo hade nu övertagit befälet och huserade
efter behag inom distriktets utomhushandboll. Laget genomförde bl a 49 förlustfria
matcher innan Alfta bröt deras segersvit 1963. I detta skede tog Hudiksvalls ABK
upp damhandbollen på programmet och kom direkt att bli en av Hälsinglands domi-
nerande klubbar på området.

Kål
1967 - 1968 satsade Alfta verkligt hårt på handbollen och flickorna visade stor
träningsflit. Den länge efterlängtade Sporthallen skulle nämligen bli klar till
kommande inomhussäsong. Suveräna ABK vann även nu utomhusserien, dock bara på
bättre målskillnad än Alfta. Trots att man drogs med svåra träningsförhållanden,
och måste spela hela höstsäsongen borta (Sporthallen invigdes i-december) över-
raskade Alfta med att vinna Södra Hälsingeserien under sin debutsäsong inomhus.
1968 - 1969 måste man återigen med knapp marginal ge vika för segervana ABK,
Hudiksvall, såväl utomhus, som i den nyinstiftade inomhusserien div 2 Södra Norr-
land. I DM blev det emellertid Alfta förunnat att triumfera, ABK avfärdades med
8 - 5 i en bra och dramatisk match och AGIF var för första gången mästare inom-
hus. Laget: Gun Larsson, Marianne Österberg, Anny Rehnström, Ulla Forslund,
Kristina Jonsson, Karin Wiik, Ann-Britt Mårtensson, Margareta Jonsson, Anna
Sjökvist och Birgitta Lindkvist.
1969 - 1970. Efter idrottshallarnas tillkomst avtog intresset för utomhusspelet,
som i och med denna säsong avverkades för sista gången i distriktet. DM blev som
vanligt en affär mellan Alfta och ABK, där tre hårda finalduster måste tillgripas
innan Hudik-laget stod som mästare. Inomhus avgjordes div 2-serien i en renodlad
final ABK - Alfta sista omgången. Via en knapp 6 - 5-triumf inkasserade ABK ännu
en serieseger. Till och med säsongen 1973 - 1974 vidmakthölls den här tågordningen
mellan distriktets dominerande klubbar i damhandboll, d v s ABK tog guldet medan
Mfta fick nöja sig med att komma på silverplats. Därigenom kom Alfta också att tre
säsonger å rad kvalificera till SM-slutspel, vilket blev belöningen för de två
första lagen i Norrlands-grupperna av div 2. I det sammanhanget var dock Alfta för
orutinerade för att göra sig gällande.
1974 - 1975. Efter ny ordning i seriesystemet återfanns nu Hudiksvalls ABK i div 3.
Därmed var det fritt fram för Alfta att lägga beslag på seriesegern i div 4 Hälsing-
Tand där man nu deltog. Som komplement till 1:a placeringen i serien kammade man
även hem en ny uppsättning DM-tecken. ABK (som åkte ur div 3) slogs ut i semifinalen,
varpå det blev klar finalvinst mot Arbrå. Kommande säsong återfinns Alfta som ensam
hälsingerepresentant så högt upp på serieskalan som div 3 Norra Mellansvenska. Där
kommer AGIF-flickorna att konfronteras med nya intressanta bekantskaper från Dalarna,
Gästrikland och Uppland, som kan leda till nyttiga lärdomar, och även bör bidraga
till ökat intresse för sporten.

32
I asassatl
Th 8 TD ret V
(VV I
Pra VE
Flivdg da på JE
Re Al Ta ang CI
33
SLUTORD
När detta nedpräntas kan Alfta GIF blicka tillbaka på en lång och i många av-
seenden skiftande verksamhet. Under sin 75-åriga tillvaro, en mycket aktningsvärd
ålder även för en idrottsförening, har Giffarna som framgår också haft många
strängar på sin lyra. Sex sektioner, ishockey, fotboll, handboll, skidor, fri-
idrott och orientering, finns i dag kvar på föreningens program. Aktivitet i
egentlig mening bedrivs dock bara i de fyra förstnämnda. AGIF har för närvarande
417 medlemmar.
En idrottsförening har i dag stora svårigheter att brottas med, både i form av
ekonomiska och andra problem som tornar upp sig. Vare sig det gäller aktiva
idrottsutövare eller ledare, är det en följd av arbete, om önskade resultat
skall uppnås. Trots detta blir inte resultatet alltid bra, motgångarna kommer
och i samband därmed olika åsiktsriktningar, det kan rentav verka betungande
och hopplöst det hela. Plötsligt kanske läget ljusnar, framgångarna komma, och
allt är frid och fröjd, det blir en glädje att jobba. När svårigheterna uppstår
brukar i regel en förenings sammanhållning sättas på hårda prov.
En idrottsförening kan i nuläget jämföras med vilket företag som helst, bra
skött utvidgas densamma, vilket i sin tur innebär ännu mer arbete för att hålla
standarden vid liv. För att sedan existera och utvecklas måste det finnas med-
lemmar med ett enormt intresse, villiga att offra den tid som erfordras härför.
Naturligtvis skulle många namn här kunna framhållas, vars arbete inom AGIF inte
nog kan uppskattas. Utöver de här nämnda finns säkert händelser och episoder som
varit värda att noteras. I så fall är det inte på grund av medveten glömska de
ej medkommit här.
Ett tack därför till alla gamla och unga AGIF:are vars uppoffrande arbete under
de gångna 75 åren gjort Alfta Gymnastik- & Idrottsförening till vad den varit
och i dag är. Må vi dessutom med extra aktning och vördnad minnas de pionjärer
som lade grunden till det som senare tiders efterföljare haft att bygga vidare
på.
Till sist en förhoppning om att alla kategorier AGIF:are även i fortsättningen
skall dra sitt strå till stacken för idrottsarbetet, och idrotten därmed växa
sig stor och stark till fromma för ungdomen också i framtidens Alfta.

34
PRESENTATION AV ALFTA GIF JUBILEUMSÅRET 1975,
HUVUDSTYRELSEN
Lennart Kiltorp ordf, Enar Eriksson sekr, Stellan ivarsson kassör,
Ulla Forslund, Rune Arnells, Åke Jansson, Ove Norén.
FOTBOLLSSEKTION
Enar Eriksson, Rudolf Larsson, Jan Broqvist, Tord Altberg, Per Erik Algotsson,
Axel Mårtens, Tord Norlin, Tomas Linngård, Arne Thelin, Olle Algotsson, Leif
Hallberg.
ISHOCKEYSEKTION
Ake Jansson, Jan Erik Grims, Per Bucht, Nils Erik Olsson, Bo Hedlund, Kar-
Eric Blanck, Uno Kellgren, Ulf Björling, Jan Eric Forsell, Tomas Linngård,
Tomas Jonsson.
HANDBOLLSSEKTION
Sten Berggren, Ulla Forslund, Anny Rehnström, Ann Britt Johansson, Laila
Norling, Barbro Larsson, Karin Åstrand.
SKIDSEKTION
Ralf Jåfs, Rune Arnells, Vilgot Olsson, Georg Lindqvist, Rune Hagdemyr.
ORIENTERINGSSEKTION
Martin Östberg, Åke Good, Gösta Wiklund.
FRIIDROTTSSEKTION
Ivar Andersson, Gösta Westman, Tage Larsson, Georg Lindqvist, Ralf Jäfs.
35